Fluffy är död…..

……och det är jag faktiskt lite glad över. Fluffy är kanske mest känd om man är en sk Gregorian. Vilket jag ju tror mig vara. Jag har nog en bit kvar men jag jobbar på det!

Nåväl, jag skall försöka reda ut begreppen. Gregorianer – den minoritet av agilityförare som handlar efter Greg Derretts (och Susan Garretts) handlingssystem. Jag har valt att följa detta för att det är just det det är – ett system. Och ett system med mycke tanke och förklaring bakom. Jag har inte valt systemet för att de andra är sämre. Det tror jag nämligen inte de är, men Gregs system passar mig och grunderna är enkla att lära sig och att lära ut. …och en signal betyder en sak, alltid samma sak. Åtminstone i Fluffys värld…. Greg var förra veckan i Malmö och i år hade jag inte möjlighet att vara där men rapporter kommer nu på både den ena och den andra bloggen. Något jag är jätteglad för och läser med stort intresse. Att Fluffy numera är död, nämns i nästan varenda en av bloggarna

Fluffy är Gregs benämning på den perfekta hunden. Och den finns ju såklart inte, precis lika lite som den perfekta handlern, eller den perfekta hundtränaren… Enligt de som hade förmånen att få vara med på Greg-kursen så har jag fått höra (observera – alltså hörsägen) att Greg har blivit snäll. Eller iaf snällare…. Undrar om detta har med Fluffys död att göra.

Att jag gläds åt Fluffys död beror ju på att om inte den perfekta hunden finns så finns ju inte heller den perfekta hundtränaren (som jag nämnde ovan) och just det sistnämnda speciellt glad över…. Jag försöker verkligen att leva som jag lär, men ibland hinner verkligheten och vardagen ikapp…. Och det hände mig häromdagen. Men innan jag berättar om min egna händelse så måste jag först ha med detta:

Positiv Belöning (ex ge hunden godis eller leksak) – ökar sannolikheten att beteendet kommer att upprepas
Positiv Bestraffning (ex ge hunden ett slag, skälla/skrika med hög röst) minskar sannolikheten för att ett beteende kommer att upprepas
Negativ Belöning (ex handens grepp i hundens nackskinn upphör när hunden sätter sig) ökar sannolikheten att beteendet kommer att upprepas
Negativ Bestraffning (ex ta bort belöning som hunden vill ha) minskar sannolikheten för att ett beteende upprepas

Positiv betyder i detta ”lägga till” belöning/obehag
Negativ betyder ”ta bort” belöning/obehag

Översatt till det vanliga hundproblemet att hunden drar i kopplet blir det så här:
Positiv Belöning = Hunden får belöning och/eller beröm när halsbandet inte trycker på hundens hals. Dvs hunden går med slakt koppel. Ökar sannolikheten att beteendet gå fint i koppel, kommer att upprepas
Positiv Bestraffning = Ryck i kopplet/halsbandet och/eller skrika till hunden när den drar i kopplet. Minskar sannolikheten för att ett beteendet dra i kopplet kommer att upprepas
Negativ Belöning = Hundens tryck/obehag på halsen av halsbandet försvinner när hunden slutar dra i kopplet. Ökar sannolikheten att beteendet kommer att upprepas
Negativ Bestraffning = Möjligheten till belöning/beröm försvinner när hunden drar i kopplet. Belöning i detta fallet kan vara att fortsätta gå framåt. Minskar sannolikheten för att ett beteende upprepas

Jaha tänker ni som läser… Detta var ju inget nytt…. Nej, det är det inte, men det pågår dygnet runt…. oavsett om vi vill det eller inte. Allt som hunden gör är ju ”ett beteende” oavsett om vi tränar det eller inte. Den perfekta hundtränaren (som inte finns) är ständigt medveten om detta…. Fick en liten påminnelse om det idag, eftersom Greg hade nämnt det på sin kurs i veckan och om jag förstod inlägget rätt så är det just det, att saker och ting vi gör, eller inte gör, får konsekvenser. Både på agilitybanan och i vår vardagliga hundträning.

Om jag nu översätter ovanstående hundproblem (dra i koppel) till Pixl, vars största belöning är att få rusa fram och tillbaka i 120 knyck, så blir det så här:
Positiv Belöning = Pixl kommer framåt (hans belöning) hur mycket än halsbandet trycker på halsen och tungan blir blå av syrebrist. Ökar sannolikheten att beteendet dra i koppel, kommer att upprepas
Positiv Bestraffning = Skriker gör jag normalt inte och jag rycker inte i kopplet pga skaderiskerna. Minskar sannolikheten för att ett beteendet dra i kopplet kommer att upprepas. Kanske är det så, men jag har inte provat och vill inte. Höja rösten något har jag testat nån gång, men de negativa följderna av höjd röst blir alltför många
Negativ Belöning = Pixl upplever uppenbarligen inte syrebrist och en hängande matte i kopplet som något negativt, så alltså Ökar sannolikheten att beteendet kommer att upprepas
Negativ Bestraffning = Pixl får gå i kort koppel och kommer för sekunden inte framåt, utan kompenserar det med att kasta sig framåt i nästa sekund, och i nästa och i nästa och… osv osv… Minskar sannolikheten för att beteendet dra i kopplet upprepas… eller enligt Pixls teori, kasta sig framåt tills matte är helt slut och han får gå med långt koppel och dra igen

Så vad var det då som hände den där dagen…. Jo, jag hade ett otroligt pressat tidsschema och var hemma själv. Martin jobbade och Lina skulle köras både hit och dit. Vaknade förståss med fruktansvärd huvudvärk denna dag och som vanligt är det våra egna hundar som blir mest lidande när det är många pensionatsgäster. Så också denna dag. De egna hundarna fick vänta till sist med sin fm promenad. Vilket betyder att Pixls överskottsenergi var enorm. Vägen var totalt glashal och där gick jag med 4 hundar…. Eller 3 hundar och en känguru. Ni får gissa vem som var kängurun i gänget. Efter en dryg halvtimme var varken min huvudvärk eller en gnutta av Pixls energi borta och jag var ruggigt arg på det mesta. Det var då det hände.

Jag utövade Positiv Bestraffning mot Pixl
Med mycket hög, arg och förbannad röst uttalade jag Pixls namn, samtidigt som jag halade in kopplet, tog ett rejält tag i hans halti och läste ”lusen av honom”…. Det som hände sen kunde jag naturligtvis förutse. Pixl blev skiträdd för det hemska monstret som plötsligen uppenbarade sig och blev helt spak. Precis de reaktioner jag visste att jag skulle få, de fick jag. Jag fick en hund som lydde mig av rädsla för att matte återigen skulle förvandla sig till ett sånt där monster. Jag vill ha en LYCKLIG lydig hund!! Nåväl promenaden fortsatte hemåt och jag var om möjligt ännu argare (på mig själv) än jag varit innan och huvudvärken blev 10 ggr värre. Men ur detta föddes något positivt. Min lilla gråa älskling kopplade på sin hjärna. Och det är första gången på 2 år som det händer under en promenad. Hundens fel???? NEJ, inte alls!! Inte kan min stackars hund hjälpa att hans matte ignorerat problemen under 2 års tid. Eller rättare sagt – inte tänkt på konsekvenserna av mina dagliga handlingar/brist på handlingar före och under promenaderna.

Under den korta del som var kvar av promenaden arbetade Pixls lilla hjärna för högtryck och jag fick säkerligen flera hundra tillfällen att belöna honom, vilket jag också gjorde. Skillnaden nu mot alla andra gånger jag har belönat honom under promenaderna, var att han nu faktiskt sansade sig och testade flera olika saker för att få sin belöning. När kopplet blev sträckt och belöningen uteblev så blev också hans steg genast kortare och tempot långsammare och belöningen dök upp igen. Han fick tom gå lös korta stunder som belöning. Behöver jag säga att våra promenader nu har blivit betydligt mer behagliga??

Men om jag handlat annorlunda, vilka konsekvenser hade det då fått??
Vad hade hänt om jag struntat i att omedelbart börja belöna ALLA hans små försök till bättring??
Vad hade hänt om jag fortsatt att ge ”positiv bestraffning” under mina promenader??
Ja, det är ju ganska uppenbart att Pixl hade blivit räddare och räddare för varje promenad och blivit mer och mer osäker på mig som sin samarbetspartner. Jag är inte stolt över det som hände, men jag är glad att Fluffy är död, för det innebär förhoppningsvis att den perfekta hundtränaren också är död och att jag faktiskt är mänsklig. Men också att jag som hundtränare också kommer att hamna i situationer där det är viktigt att kunna kompromissa på ett medvetet sätt. Eftersom man inte är perfekt, är man tvungen att kompromissa och när det händer är det viktigt att man är medveten om vilka kompromisser man gör och vad som är/blir konsekvensen av det.

Bilvrak och mat

Dessa bilar…. Denna vecka har kantats av bilproblem som gjort att jag inte hunnit med en bråkdel av det jag tänkt mig. Nja – i ärlighetens namn så kanske bileländet inte är helt ensam till min krashade planering…. Men bilar som inte funkar är alltid lika tråkigt och dyrt. Jag såg framför mig varenda julklapp flyga sin kos…. Och Martins familjejulklapp gjorde nog det samma Förvånansvärt var ändå både verkstadens snabbhet och priset för reparationen. Nåja, bilen är kvar på verkstaden men vi hade inte kunnat hämta den idag iaf… Lite orolig blir man ju över att verkstaden inte har hört av sig idag. Kanske har bilen rasat ihop helt. Julen blir ju inte direkt roligare av att vi även måste lämna den andra bilen på verkstad inom kort. Ett envist missljud gör bilkörningen ganska högljudd. Ytterligare några tusenlappar som flyger iväg. Just på den sämsta månaden av alla. Så samantaget har bilarna gjort mig på dåligt humör och alltså sett till att jag bara gjort det nödvändigaste. Men det har varit en rolig vecka på jobbet

Några av er som läser har kanske oxå hört att jag numera lever efter LCHF – metoden. En liten sanning med modifikation.
Jag håller på att läsa på och att se till att ha bra saker hemma. Tror att det är första gången som jag någonsin följer en diet (eller vad man skall kalla det) För ungefär 20 år sedan fastade jag i 14 dagar tillsammans med min dåvarande sambo. Han gick ner ca ett kg/dag och jag gick väl ner kanske ett hg/dag Men det var ändå intressant och inte så jobbigt.

LCHF är i mina ögon inte bara att gå ner i vikt. Både sova och äta är ju något jag länge varit ganska dålig på och även det sätter ju sina spår på det mesta i livet. Det jag fastnat mest för är detta:
Människan har utvecklats under miljoner år som jägare och samlare, utan stora mängder kolhydrater. Då åt vi den mat som fanns färdig åt oss i naturen: jakt, fiske och allt ätligt i naturen. Men ren stärkelse i form av bröd, pasta, ris och potatis har vi bara ätit i 5 – 10 000 år, sedan vi blev jordbrukare. Bara en begränsad anpassning av våra gener hinner ske på sådan tid.Med industrialismen, för 100-200 år sedan, kom fabriker som tillverkade stora mängder rent socker och vitt mjöl. Extra snabbsmälta rena kolhydrater. Det har vi inte alls hunnit anpassas till. På 1980-talet slog rädslan för naturligt fett igenom. Lightprodukterna dök upp på allvar. Äter man mindre fett behöver man äta ännu mer kolhydrater för att bli mätt.

Likaså detta tycker jag är intressant:
Kolhydrater (snabba och långsamma) bryts ned i magen till sockerarter. Sockret tas upp i blodet och höjer blodsockret. detta ökar produktionen av insulin = kroppens mest fettlagrande hormon. Insulin produceras i bukspottskörteln. I större mängd förhindrar insulinet fettförbränning och lagrar in överskott av näring i fettceller. Det kan leda till ett underskott av näring i blodet som skapar hungerkänslor och ”sötsug”.

Lågt intag av kolhydrater i kosten ger tvärtom lägre och stabilare blodsockerhalt och därmed lägre insulinvärden. Det ökar frisättning av fett från fettväven och ökar fettförbränningen. Därmed brukar kroppsfettet minska successivt. LCHF underlättar för kroppen att leva på fettlagren, då frisättningen från dessa inte hindras av höga insulinnivåer i blodet. Det kan vara en anledning till att fettintag mättar långsiktigt bättre än kolhydratintag.

Info hämtad från: LCHF för nybörjare

Trots att jag inte slaviskt följer detta ännu, så måste jag säga att jag äter gott och blir proppmätt. LÄNGE!!
Men innan jag går in för detta på lite mer allvar skall jag faktiskt fira jul på ett ganska normalt sätt. Jag skall iaf dricka glögg och se till att några enstaka chokladbitar slinker ner i magen. Men det var nu ett tag sedan jag åt bröd, pasta, ris och potatis. Och jag kan inte säga att jag saknar det speciellt mycket. En stor fördel är oxå att jag sällan är så oerhört godissugen som jag varit förut. Mer eller mindre konstant. En annan stor fördel är att jag är ”ostoman”. Jag älskar ost i alla dess former!! Och jag har faktist gått ner minst ett kg sedan jag vägde mig sist och det var ett tag sedan så det skulle kunna vara mer…

En annan som har vägt sig idag är Jocer. Eller Martin har vägt honom. Många som träffar honom tycker att han har gått ner i vikt. Det har han inte enligt dagens viktresultat. Han ligger på samma nivå som han har gjort länge. det känns skönt!! Men jag misstänker starkt att han har börjat tappa muskler. Och jag skall nu se till att börja fysträna honom mer målmedvetet. Han får oxå i stort sett samma mängd foder som han fått sedan jag bytte till färskfoder. Det blir ju lite intressant att jag själv nu äter så som man ”gjorde förr”. Något som jag länge funderat på när det gäller hundmaten….
Innehåller torrfoder verkligen den mängd kött som våra hundar behöver?? Kött och fett ger ju uppenbarligen större mättnadskänsla på människor enligt teorin ovan (LCHF), så varför skulle det vara någon skillnad på hundar?
Torrfoder är ju dessutom behandlat och processat och inte alls speciellt naturligt. Jag läste förresten någonstans att om man maler ner en skosula och analyserar innehållet så ger det både protein, fett och kolhydrater…

Jag blir allt mer skeptisk till allt vad torrfoder heter. Både till innehåll, pris och utbud. Mina hundar äter sedan lite mer än ett år, mer eller mindre ”rent kött”, precis som vargarna. Det är ett svenskt hundfoder med svenskt kött och inte alls speciellt dyrt om man jämför. Visst… det är lite bökigt ibland när man skall bort några dagar, men det är helt klart värt det extra besväret!! För en gångs skull var det oxå en ganska vettig artikel i senaste brukshunden Artikeln om mat alltså. Det var oxå en intressant artikel om signalen NEJ….. Just den artikeln tänker jag inte kommentera nu. Detta inlägg har redan blivit mycket längre än jag tänkt mig.

Frukost i Svanvik

Egentligen skulle jag blogga om detta igår, men var ganska så trött och irriterad på alla motgångar och att trassla med wordpress kändes verkligen inte som ett alternativ….

Och hur kan våra frukostar vara intressanta??? Tja, det är de egentligen inte. Förmodligen är jag den enda som gläds åt dem. Och förresten alla andra måltider vid bordet. Mitt glädjeämne är min kreativa lilla Pixl Många av er har säkert hört att han ställer sig i sin matskål, eller parkerar i buren – båda är saker som han får godis för. Men han är ju kreativ grabben och från att ha ställt sig i bara sin egna matskål, testade han ju ganska snabbt 2 andra matskålar. Funkade ju fint det med märkte han. Alla skålar man står i = godis delas ut. Den 4:e matskålen tog det dock lång tid innan han testade. Numera springer han från skål till skål om man inte är snabb nog att ta upp dem Fortfarande får han belöning för detta.

Men eftersom vi numer (oftast iaf), tar upp skålarna direkt efter att hundarna ätit upp sin mat, började han testa annat. Att lägga sig i buren har ju alltid varit ett säkert kort för att få belöning. Det gäller fortfarande, men där belönar jag inte riktigt lika ofta. Här vill jag ha mer tålamod från hans sida och bara längre stunder i buren belönas. När han däremot på signal, går in eller ut från sin bur, är det ALLTID förknippat med med belöningar. Vilket vi relativt ofta tränar under våra måltider.

Men som sagt så vill jag ha en hund som själv testar vad man kan få belöning för, och när varken skålar finns att stå i, eller när hans bur är upptagen testar han att stå på det som finns tillhands. Han har testat damsugare, bandspelare, kartonger, pallar, pärmar (som han först välter) och nu senast ställer han sig i en ”foppatoffel”. Han har oxå visat mycket stor uthållighet (hur lång tid han kan stå på saker och vänta på sin belöning) Han har oxå lärt sig att man kan ta ut underlägget i en av de andra burarna och lägga sig på det = vara på sin ”station”.

Det senaste han har testat är att ställa sig ovanpå vår stora mat låda. Han fick endast några få belöningar för detta, men han utvecklade det snabbt genom att testa att skapa ljud med nos eller tass mot en metallgrej som hänger där. Denna träning var mycket medveten från min sida. Jag ville ha belöning för att han själv skapar ljud. Eftersom han har insett att det är ljudet som ger belöning, har han nu börjat putta på sakerna som hänger på stället för kaminen. Det är olika metallsaker som vi har till kaminen/veden. Jag är så nöjd! Mycket belöningar går det åt, men jag har fått presic det jag vill ha – en mycket kreativ hund som testar och testar vad man kan få belöningar för. En klickertränares dröm?? Många tycker kanske att han tigger… Och så kan man kanske se det… Men vilken nytta jag har av detta i min träning!!

Tex i agilityträningen – han testar på vilket sätt man kan få belöning om man går emellan några pinnar (slalom), han testar om man kan få belöning för att hoppa hinder eller springa i en tunnel. För att inte tala om kontaktfälten Det roliga med detta är att jag ganska sällan använder klicker utan jag använder min röst. Trots att den (rösten alltså) inte är tillnärmelsevis så exakt som klickern. När jag vill ha fram andra beteenden som jag vill verkligen vill använda till vettiga saker, då använder jag alltid klickern. Och oftast går det då snabbt. Givetvis har Pixl oxå på detta sätt lätt att lära sig andra saker än massa trix och agility. Jag kommer nu att börja arbeta med hans kroppsrörelser för att få fram rörelser/beteenden som vi har nytta av i fysträningen och för att han skall få en bra kroppskontroll.

Det stora testet för honom blev på en av mina agilitykurser häromdagen. Hade tänkt att ta med Gizmo som ju är ett säkert kort att visa med på kurser men det blev av olika anledningar Pixl som fick följa med. Kursen består av ett härligt gäng som blivit intresserade av klicker just för att flera i kursen använder den lilla klickande manicken. Några av dem är väldigt nya klickeranvändande och klickerfrågorna blir därför ganska många. Det har väck intresset hos i stort sett hela gruppen. Därav bestämde jag mig för att visa lite. Pixl fixade testet finfint när han på väldigt kort tid gick fram och puttade på tavelsudden!! Åh vad jag är glad åt att min lilla gråa råtta jobbar sig igenom våra måltider!!

Bistert, orosmoln och grattis

Ja, ni som läst det förra inlägget vet att jag tillbringade förra fredagen och lördagen tillsammans med kompisar och höns.
Kände mig trött när jag väl kom hem sent på eftermiddagen så det blev inte så mycket mer gjort. Söndagen startade med poängpromenad tillsammans med släkten. Lina fick återigen mer rätt än oss vuxna, men jag vet inte om det säger nåt om henne, om oss eller om frågorna Blev iaf en härlig promenad med hela familjen för en gångs skull. Naturligtvis inkl alla 4 fyrbenta varelser. Sen var det hem och bums in i duschen för vidare obekanta äventyr i stora staden. Jag hade ju bara fått veta att jag (och familjen) skulle vara klara för avfärd kl 14. Slutmålet blev Bamboo! Restaurangen ni vet där man kan äta så mycket man orkar….. och det gjorde jag. G O T T var det!!!!! ….och M Ä T T blev jag…. TACK alla inblandade!

Helgen gick alltså med rasande fart och jag var knapt hemma någonting. Fast det gör inte så mycket. Är ju hemma ganska mycket annars. Men veckan började lite bistert och fortsatte utför på just den fronten och värre verkar det bli nästa vecka. Jag tänker på vädret…. Har absolut inte något emot varken kyla eller snö, men vinden….??? Måste den vara så himla aktiv??? Jag är förberedd för den ”vargavinter” som det spås att vi skall få. Ljus i mängder inköpta så vi kan mysa, vedförådet är välfyllt (fast det minskar oroväckande fort….), vinterkläder till familjen och hundarna framplockade/inköpta och nu vänta jag bara på lite mer snö och på att isen skall lägga sig.

Jag har oxå gått och varit (är) nojjig och orolig över massa saker. Det känns inte bra alls, men hur skall jag göra för att sluta med det??? Inbillar mig att hundarna har alla möjliga och omöjliga sjukdomar… Kanske för att veckan började med magsjuka hundar…. Vad vet jag??? Just för stunden tror jag att de har noskvalster, men det är säkert bara inbillning. Men jag vill verkligen inte behöva gå omkring och oroa mig, vill inte känna att jag bara vill dra täcket över huvudet och sova vidare…..

Inte blir det mycket hundträning heller… Iaf inte så mycket som jag skulle vilja. Imorgon skall jeg verkligen ta tag i massa saker! Lovar mig själv det. Fast det har varit en del glädjeämnen under veckan oxå. Först Grattis x 3. Först och främst till:
Mija som vunnit en härlig seger. Som hon kämpat och många i agilitysverige verkar ha följt hennes kamp och stöttat. En lååång historia som jag inte tänker dra här, men jag gläds verkligen åt hennes ”vinst”.

Vinst ja…. undrar om inte min fd kollega som fått ett nytt jobb oxå räknar det nya jobbet som en vinst. Du vet vem du är och jag skickar dig många lyckönskningar och kramar!! Det var så kul att träffa dig igen!! Grattis till ditt nya jobb

Träffade en annan glädjespridare i veckan oxå – Eva. Fast du lämnar så många frågetecken kvar i mitt huvud att jag blir mer fundersam än vanligt Tur vi ses snart igen!!

Eftersom jag nu har försökt länka till Mija och Eva i över en timme utan att lyckas, så skriver jag deras sidor här:
Mija – www.blogtown.se/blog.php?id=mijajansson
Eva – www.djurtranarskolan.wordpress.com

Sist men inte minst, det största av alla grattis. Min älskade Pixel fyllde 2 år igår. Den lilla grå hunden som satt så stora spår i mitt liv, som med sitt utseende charmar de flesta, som får mitt klickertränarhjärta att smälta och som ger mig många skratt varje dag. Grattis min älskade lilla råtta!

Och oxå då grattis till alla hans syskon!! Å så kommer det en bild till:

Hönor, flätor och tandläkare

Nu skall jag blogga igen!! Trodde ni jag hade gett upp redan?? Men först måste jag berätta att något verkar ha hänt med tangenten ”Ä” Ifall det ser konstigt ut nånstans…

Fredagen blev lite körig. Hundpromenader förståss, men med en duktig praktikant så gick det i lås. Hade en hel del eftersläpande mailarbete och så var det dags att packa för mig och Lina. Packa och städa samtidigt…. man kan ju tro att man är effektiv då, men frågan är om man inte blir snabbare om man kan koncentrera sig på en sak i taget. Nåväl, jag både kom ihåg och hann hämta Lina vid 12 tiden. Fixade henne och mig en snabblunch, lite mer arbete och sen iväg till tandläkaren. Linas tandläkare alltså. Både tandläkaren och Lina var duktiga och Linas tänder var fina. Skönt!! Till Linas förtret blev det även bananlack. Sen bar det iväg norrut till Bullarebygden och målet var Annica. Dit var även Eva på väg.
Hon hade med sig tacotillbehör och jag hade vin Dock inte till Lina. Hon fick cola och hade med sig 2 hyrfilmer. Ifall hon skulle tröttna på att lyssna på oss ”äldre”….

Väl framme packade vi in oss och Lina väntade med spänning på att Eva skulle komma så hon skulle få titta på ”kycklingarna” som numera är hönor och tuppar! Förresten Marie, vem var det som gissade 3-3???
Vi hann med både hundträning och hönsträning innan det var taco-dags!
Hundträningen gick bra om man ser på själva träningen. Framförbyte på hinder. Detta var premiär för Pixl och med hög störningsträning i form av en liten Tizla mer eller mindre sittande på sin pedistal, mer eller mindre placerad i (!??!!) kombinationen. Pixl klarade störningen bättre än framförbytena. Men med några belöningsplaceringar funkade det bättre.

Tyvärr fick vi ett litet olycksfall, med betoning på fall…. Annica föll handlöst efter att ha snubblat på mattan och slog bakhuvudet i betonggolvet Med tanke på ljudet som blev av smällen, så klarade hon sig bättre än vi kunde ana. Det lät och såg mycket illa ut. Hu…..

Hönsträningen bestod av att träna hönorna att äta ur handen och eventuellt att bli hanterade. Lina strålade lika mycket som både hon och solen gjorde i somras (när hönorna och tupparna var kycklingar). Tror till slut att alla hönor och tuppar åt ur antingen Linas eller Evas hand. Jag dokumenterade det hela bakom filmkameran.

Tacomiddagen avnjöts i trevligt sällskap och många hundrelaterade ämnen avverkades – i takt med att även vinet avverkades. Åtminstone kändes boxen lite väl lätt när jag packade in den i förmiddags… Flätade fleece gjorde vi med.
Och vi konstaterade att det finns minst 3 sätt att göra en ”4-fläta” på. Åtminstone gjorde vi 3 på helt olika sätt. Roligt med erfarenhetsutbyte!! Allteftersom kvällen gick avancerade vi till korvar. Fleece korvar alltså. Tack vare Annica så kan jag nu äntligen göra fleecekorvar!!! Och tack vare Eva kan vi nu oxå göra 4-kantiga fleecekorvar Det var hon som knäckte den gåtan.

Det blev lite sent (antar jag) eftersom vi vaknade vid 9 – tiden. Nja…. jag var visst uppe och kissade hundarna runt kl 7, och hjälpte Lina att sätta på en film på datorn…. Kort hönsträning innan frukost och några hönor gjorde framsteg.
Efter frukosten blev det mer hönsträning och Lina var en lycklig tränarassistent. Tupparna såg ju till att störningsträningen låg på en hög nivå, men tror att vi (Eva) lyckades få alla hönor att relativt lugnt stå på bordet och äta ur ”skålen” som assistenten Lina ansvarade för. Återigen stod jag bakom kameran för dokumentationens skull

Hemresan gick bra trots snön. Hade lovat Lina middag på McD. Och många besökare var det på Torp. Lite svårt med parkeringsplats, men vi lyckades! Väl hemma, ganska exakt kl 15. Det är ju Gizmos ”magiska” tid….. Han har ju varit lite konstig i magen sen i måndags, men varit bättre till och från. Och knappt hade han ätit upp sin A-fil, förrän paniken började lysa i hans ögon. Ut och in på baksidan. Äta massa snö och fick kväljningar Gillar inte detta!! Han lugnade sig en stund och jag fick tänt i kaminen. Då fick Ozzy (en av nymfparakiterna) något slags anfall. Påminde lite om ett epilepsianfall…. Fast jag har ingen aning om fåglar kan få det…. Han har haft ett liknande fast MYCKET kort en gång för några månader sedan. Och han har sedan dess varit helt som vanligt. Nåväl, jag tog upp honom och höll honom mjukt mot magen och satte mig framför den varma kaminen i mörkret. Då lugnade han sig. Men så fort jag reste mig blev han sämre Så det blev till att sitta där en stund medan Gizmo åter igen blev orolig. Både Gizmo och Ozzy återhämtade sig efter halva kvällen och nu verkar de må bättre. Ozzy har tom varit ute på lite flygturer och verkar kunna fixa både styrsel och landning riktigt hyfsat. Gizmo ligger mestadels lugn, men får korta anfall av ”sura uppstötningar”. Hoppas det håller sig så här relativt lugnt nu. Jag har iaf hunnit med att äta lite lördagsgodis och flätat mig min första egna runda fleece-korv!

Nu börjar leken….

Då var det dags igen….. Undrar hur det skall gå…. Men jag gör ett försök!!

Så, det var en snabbstart. Men nu vill hundarna promenera och sambon låna datorn.
Hej så länge